Ni-na-ni-na-nana!
Idag läser jag ur Att växa genom möten, av Kay Pollack, som jag tycker är fantastisk i sin enkelhet, ärlighet och som ger mig lust att lära mig mer om mig själv, och om andra.

“Att vara upplyst

Förmodligen vet alla innerst inne att när jag har negativa, fördömande och förlöjligande tankar om en annan människa så berättar detta egentligen något om mig själv. Bakom varje negativ tanke jag har om en annan människa döljer sig någon form av rädsla hos mig.

Tänk om det verkligen är så att när jag har en fördömande tanke om en annan människa så är det i själva verket så att den människan påminner mig om något som jag inte vill se hos mig själv – han eller hon påminer om något som jag har stor rädsla för hos mig själv. Han/hon påminner om något som jag starkt förnekar och förtränger i mig själv.

Ibland säger man (som ett slags psykologiskt axiom) att:

Det jag förnekar och förtränger i mig själv tenderar jag att förhåna och “slå på” (attackera) utanför mig själv.

Att veta om och känna till denna mänskliga “lag”, och verkligen kunna se hur den fungerar hos mig själv, är det allra viktigaste för att på något sätt vara “upplyst”.