När jag var liten for vi alltid till Italien på somrarna. Från jag var fem till jag var sjutton var jag där varje sommar. På samma ställe, ett litet pensionat vid Adriatiska Rivieran. Londra hette det. Och nyss hitttade jag en genomtöntig liten turistvideo som familjen Leardini som driver hotellet gjort. Om man tittar på den utan att ha tillbringat sina barndoms somrar där är den bara det. En töntig video med jobbig musik. Men jag tittar på den och minns allt. Stranden, livräddarnas båtar, de där bilarna som man stoppade 100 lire i, tåget, Sandro i baren. Och så mamma Pia. Hon som lagade all mat. Och nu förstår jag varför hon alltid var så ARG om man inte åt upp maten – hon står ju för böveln och gör tagliatellen för hand! Titta bara mellan 2:10 – 4:40. Fatta att göra pastan för hand och att kinkiga små svenska spinkiga ungar sen inte åt den. Inte undra på att hon var arg.