Hade tänkt mig ett argt inlägg om hur kvinnor som står i sin helande och sexuella kraft blir straffade av patriarkatet, ett vansinnigt raseriutbrott om häxprocesser och förtryck. Men så landade det ett påskkort i brevlådan med världens sötaste pojk-påsk-kärring. Och allt försvann. För det stod klart för mig att det är en ny generation män här. Med kärleksfulla häxmammor och häxpappor. Puh. Vilken tur.

Så när jag blickar bakåt vill jag istället jag slå ett litet ödmjukt slag för den svenska påskens ursprung. Då myter och magi var levande mitt ibland oss. Då människor med magin i blodet helt plötsligt kunde grabba tag i första bästa pinne eller husdjur och flyga iväg och ha lustfyllda möten med exotiska figurer. Då eldar lyste upp deras färd, då djur ibland kunde tala och då huldran och annat oknytt smög bland björkarna i skogsbrynet. Det är något att bejaka, tycker jag. Att lyfta magin i vardagen.

Så kära häxsystrar, rid i natt!
För det tänker jag absolut göra.