I somras var jag och lyssnade på Caiseal Mor, en australiensisk fantasyförfattare som är en av 120 Idiot Savants i världen (som snubben i Rain Man, ni vet). Caiseal är autistisk och kan på 3 veckor lära sig ett främmande språk helt och hållet, eller plocka upp ett instrument och spela det utan problem. Det han också gör, är att skriva böcker. Han gör det genom att drömma ett kapitel varje natt, vakna på morgonen och skriva ner det han drömt. Han har skrivit 4 internationella bästsäljare på det sättet, och åker nu världen runt och föreläser om autism, kreativitet, skrivande och om hur vi alla har tillgång till det som han har tillgång till: DMT, en substans som naturligt finns i våra hjärnor med som autister har 12 gånger mer av än oss icke-autister. DMT (Dimetyltryptamin) frigörs bland annat i hjärnan när man ska somna och hjälper oss att drömma, det frigörs i stora doser när man ska föda barn, precis i dödstillfället, och det frigörs i stora doser dag 49 i ett fosters liv; dagens då barnets kön bestäms. DMT är också huvudingrediensen i den sydamerikanska drogen Ayahuasca, som ger hallucinationer och nära-döden-upplevelser. (Och det var tydligen under en tripp på Ayahuasca i Sydamerika som James Cameron fick idén till filmen AVATAR, för detta var hans upplevelse påverkad av drogen).

Hur som helst – dit jag ville komma var att i natt vaknade jag av att jag hade VÄRLDENS dröm, jag menar, jag var så otroligt GLAD när jag vaknade till för det var en så enormt bra story, en spännande och smart idé och jag tänkte att ”det här är så bra att det här ska jag skriva en hel roman om”. Och sen somnade jag om. Och när jag vaknade på morgonen mindes jag bara fragment, och inte alls den briljanta idén som jag fnissade förnöjt över på natten. Så nu känner jag mig lite lurad, besviken, och blåst på min roman. Bara att somna om antar jag, och ha papper och penna redo…

Är det någon som har läst boken ovanför förresten? “DMT, the Spirit Molecule” av läkaren Rick Strassman. Jag blev lite sugen på att läsa den…