Satt och digitaliserade en massa gamla foton idag, bilder från tiden i Brighton våren 2000. Och den här bilden känns symbolisk, ikonisk. Med hilka (Norrländska för sjalett på huvudet) sitter jag här på en bänk utanför datasalen på Sussex Uni där D-uppsatsen höll på att födas fram. Kroppen pulserade av lycka. Älskade hela den processen. Och på bänken intill mig ligger Oscar Wildes “The Picture of Dorian Grey” som jag då läste för första gången. Det började bli vårvarmt, uppsatsen började bli klar, jag hade sparat ihop till ett par snygga Buffalo-skor under tre månader på soppa och pasta och öl, och livet var fantastiskt. Mycket frihet. Mycket glädje. Mycket JAG. Påminner mig mycket om nuet. Faktiskt. Och DET känns gott i kroppen.