Blog Image

now.

John Blunds skägg.

Nostalgi Posted on 07 Dec, 2010 19:06

När jag var liten hade jag en typ av bonad hängande ovanför sängen. (Detta är ett tidigt minne, starkt och djupt rotat samtidigt som det känns vagt och som i en dröm). Bonaden, som var någon typ av textiltryck föreställde John Blund. Passande, kan man tycka. En konkretisering av insomnandet, en figur som kommer med sitt sömnparaply och söver alla barn. Men det var inte det jag funderade över där jag låg kväll efter kväll och sneglade upp på filuren med paraplyet. Nej. Jag undrade alltid över varför han åt spagetti. Massor av det, vad det verkade. Rakt ut ur munnen stack det. Eller det antog jag att det gjorde, för ingen annan mun syntes ju. En hel hög med spagetti som han bara verkade ha hängande där. Det slog mig inte för en sekund att det skulle vara skägg – för John Blund såg ju i övrigt ut som en ung pojke.

Undra hur man tänker då som illustratör/formgivare med målgruppen barn. Är det bra, roligt och utvecklande att barnet uppfattar något HELT FEL? Eller har man då misslyckats i sitt uppdrag? (Vilket jag antar i detta fallet var att illustrera ett gubbaskägg).

Nyfiken.



L o b o t o m e r a d

Livet Posted on 07 Dec, 2010 16:44

Känner mig inte lite smått, utan TOTALT lobotomerad efter fyra hela dagar på mitt nya jobb. Det är som om hjärnan efter arbetstid går rakt in i ett zombie-mode och jag är så groteskt tacksam för min lyhörda sambos tålamod med mig efter arbetsdagens slut. Det känns som om jag har gått in i en utvecklings-kokong, där jag bara äter, dricker och sover efter 17:00. Som om kroppen helt enkelt inte kan ta in mer.

Minns att det varit såhär de andra gångerna jag startat om på nytt också. Ett par tre veckor har jag bara slocknat när jag kommit hem. Spänningar i kroppen, ovisshet, nya människor, nya miljöer, nya uppgifter, en massa ny information. När jag började jobbet i Bryssel landade jag alltid framför Eastenders (det enda man troligtvis kan ta in som lobotomerad) och åt och somnade på soffan. När jag började på reklambyrån var det likadant. Nollställd efter att man stämplat ut.

Kroppen måste vänja sig. Hjärnan måste bearbeta. Lite som ett barn, antar jag. Som går in i en ny utvecklingsfas. Och måste stanna i sin kokong ett tag.