Nyårsförväntningarna var höga. Bubblet var inköpt, supén planerad, wishlanterns-lyktorna hade levererats på posten … Vid halv elva på kvällen låg vi helt däckade på var sin soffa. Lite krassliga. Och stormen och regnet som piskade utanför var inget för oss, inte för lyktorna heller. Bubblet förblev i sin flaska. Det var PRECIS så vi orkade sträcka hövvena ihop till en puss vid tolvslaget. Sen somnade vi. Men det är som det ska vara. Ibland är världens bästa nyår just en liten, trött, orkeslös puss.

Och om man tittat in genom fönstret just i det ögonblicket vi lutade oss mot varandra, så hade det sett ut PRECIS som bilden ovan. Tänk att det var DET som Klimt fångade innan det liksom h ä n t. Magiskt. Eller hur? M a g i s k t.