Dagen:
Liksom Sisyfos släpar jag den stora stenbumlingen uppför den branta slänten. Pustar, frustar, sliter. Och just som jag tänker att nu, nu är vi snart uppe, nu hittar vi snart en lösning, nu kan vi sluta en cirkel, då säger det bada-bom och så tappar jag greppet. Så ligger stenen därnere igen, vid foten av kullen.
“Välkommen”, säger den Ukrainske coachen inom mig, också känd som den inre kritikern. “Välkommen till den kommunala världen, en värld som har helt andra värden än att sluta cirklar, ta snabba beslut och driva igenom idéer. Välkommen!”
Tutt och Stenblocket
Livet Posted on 07 Mar, 2011 11:17- Comments(6) https://now.wordflow.se/?p=193
- Share
http://wulffmorgenthaler.com/2011/03/18/Sisyphus
Ett kärt minne jag gärna återvänder till är när kommunens förhandlingschef samlar alla högstadie- och gymnasielärare en förmiddag för att tala om det nya avtalet och börjar med att säga att ingen skall behöva vara blyg för att fråga om det är något ord som de inte förstår. Tjära och fjäder, sade någon. Facklor, högafflar och löpsnaror, sade någon annan. Sedan ritade vi krumelurer i våra block en lång stund.
Ha ha ha.
Tack.
Du låter lite som mannen här i hushållet. Återigen – ni borde träffas. Kram!
Willkommen, bienvenue, welcome!
I Kommunen gillar vi att uppfinna hjulet, om och om igen. Även när vi inte har någon större användning för det. Vi låtsas liksom inte om att de är lite av små cirklar, ty sådana vill vi ju inte sluta, som du ju helt klokt har märkt. Och så gillar vi omorganisationer och avancerade tekniska lösningar utan innehåll. Häpp!
Tröstlöst är ordet.
Men ibland glimtar det till.
Även jag jobbade kommunalt en gång i tiden. På en av anslagstavlorna satt en femte- eller sjättehandskopia med följande text: “När jag stod där vid avgrunden och skådade ut i mörkret, sade en röst till mig att ‘Le, ty det kunde vara värre!’. Och jag log, och det blev värre.” Och precis så är det – tröstlöst!