Efter ett par turbulenta dagar stannade jag idag upp framför vår portkods-dosa utanför ytterdörren med mina tunga matpåsar. Vissa dagar, som idag, öppnar sig dörren efter första försöket med koden och visar grönt ljus i form av en liten lampa som blinkar innan det klickar till i låset. Andra dagar kan det dröja upp till fyra försök innan den motvilligt öppnas. Jag funderar på om det hela hänger ihop med om jag är i fas eller inte. Om det kan spela in. Känner dosan liksom av att jag är i obalans och behöver lite tålamodsträning innan den släpper in mig i huset igen?

Som den där dagen då allt hade gått fel på jobbet, då jag var trött och frustrerad och fick NEJ från alla håll och kanter på mina initiativ, och till och med i bilen på vägen hem fick “fingret” av en tjej, den dagen öppnade sig inte dörren över huvudtaget. Inte ens efter fjärde tryckningsförsöket. Den öppnade sig dock på första försöket när Herr O strax efter mig tryckte in koden.

Så därför funderar jag på om det finns ett samband. När jag är i balans – grönt ljus direkt. När jag är i obalans känner dörren av det. Så måste det vara. Eller har jag överanalyserat nu? Eller tittat för mycket på LOST igen?