Jag hörde författarinnan Emma Pihl berätta om sin nylanserade bok “Att leda nästa generation” på morgonprogrammet. Hon berättade engagerande om att generation Y (dvs de 80-90-talister som följer efter oss i generation X) är “den mest underhållskrävande generation som världen har skådat” och att denna generation hela tiden frågade sig “What’s in it for me?” på jobbet.

Intressant. Jag har reflekterat över generationen som är tio år yngre än mig, har ett par vänner som hör hemma där. Och jag tycker inte att vi är så olika. Jag tror att generation X också kräver mycket av sitt arbete, att vi inte är redo att ta ett McJob som Douglas Coupland kallar det i sin roman Generation X. Jag frågar mig också “What’s in it for me” väldigt regelbundet, och tar ansvar för att jag vill ha utvecklande och roliga uppdrag som inte bara ger resultat utan som även utvecklar MIG.

Skillnaden, som jag ser det, är större till de ännu tidigare generationerna, vi pratar 40-50-talsfödda. De som ofta stannar länge på en och samma tjänst. De som inte sjukskriver sig i första taget, de som ställer upp och är trogna företaget. Det verkar som att de tolkar vårt ansvarstagande för oss själva som lathet, som icke-respekt för arbetsgivaren, som otacksamhet. Men hörrni, vi vill ju må bra, hålla länge, ha roligt, LEVA. Ha mycket tid att mysa med våra partners!

P.S. Och jodå: Jag har lyssnat på Douglas Coupland live, på Border’s bokhandel, Brighton. År 2000.