Lördagskväll med systersonen i barndomshemmet. Han säger:
“Kan vi inte leta fram ditt gamla Nintendo och köra igång det?”
“Ha”
Han är GRYM på alla typer av tv-spel och dataspel. Verkligen supergym.
Men han slår mig inte på Super Mario Bros på Nintendospelet från 1986.
Det sitter i fingrarna. Det går som hejsan. Och jag vet var alla genvägar och pengagömmor finns. Och den enerverande musiken. Och ljuden när man får superpowers. Och systersonen gnäller och gnyr över att jag är bättre.
Åh.
Kul.
Löjligt kul.

Och Mario har småsexig mustasch. 😉