…tycker jag ligger någonstans i det stora lugnet han skapar, det stora lugnet med det störande surret av katastrof. Det är hur jag upplevt både Enduring Love (med den grymma starten med luftballongen) och Atonement (där jag bara vill skrika – nej nej nej – allt blir ju så FEL!).

Avslutade just On Chesil Beach, och kan bara konstatera att han är grym på att ta läsaren under skinnet på sina karaktärer. Sakta. Som om man dissekerade en groda med en skalpell. Fantastiska beskrivningar av två personers olika tolkning av samma situation, en mästare på att beskriva relationer och konsten att skapa det där nästan retsamma lugnet.
Innan kaoset bryter ut.