Jag är väl inte den enda som reagerat på hur TV-mamman Gunilla Persson pratar med sin nioåriga dotter. Men igår tog verkligen priset, när lilla Erika står och kräks inne på toaletten inför en audition, förkyld, blek och hängig, och mamma Gunilla peppar henne med orden:

“Vet du vad, det är jättebra att du kräks så du får upp allt det där slemmet som sitter i halsen. Det är Gud som gör så att du gör det, förstår du. Det är Jesus som ser till att du kräks nu. Det är det som gör att du kräks, inte att du är nervös.”

Jag läser på mamma Gunillas blogg att hon är djupt religiös, att hon tror på Bibeln och på Skapelseberättelsen och att Edens lustgård låg mellan de två floderna Eufrat och Tigris i Mesopotamien. Okej. Fair enough. Var och en får bli salig på sin fason. Gunilla skriver också att Erika har gått igenom en svår period i sin kristna privatskola där hon blir mobbad. Hm. Låter inte särskilt kristet med mobbning. Men jag vet inte riktigt längre vad det innebär att vara kristen, om att vara en god kristen mamma är att bete sig som Gunilla Persson.

– Gud? Jag vill helst inte kräkas ikväll, okej?

(Och med grym ångest för att jag nu retat HON däruppe lyssnar jag hysteriskt på Laughing With med Regina)