För exakt 25 år sedan idag, den 10 januari 1987, så brann det stora, svulstiga Guhlinshuset i centrala Skövde. Det var en mäktig syn, vill ja lova. Familjen hängde alltid mycket i centrum, eftersom både Mams och Paps jobbade där, och jag minns mycket väl hur pappa och jag stod och tittade storögt på skådespelet. Det var först mycket eld och rök, för att sedan övergå i is. Som ett stort slott av is stod det snart där. Det brann fortfarande inuti, röken pyrde ut fönstren. Men utsidan var is. Det var 30 grader kallt, och huset såg ut som om det hörde hemma som sagoslott på Liseberg snarare än som kontors- och affärslokaler mitt i Skövde.

Det var vackert. Sagolikt. Otäckt. En spännande kombination.