Läser ofta Hanna Hellquists inlägg sedan hon gjorde Jakten på Lyckan och utnämnde kramworkshopen till det mest lyckobringande i hela serien. Gött. Tycker hon är rolig, skön, lite lätt störd och avslappnad. Och blir så sjukt förvånad när hon på ett ett ödmjukt sätt plockar upp siffror från “Statistik årsbok från Sverige 2012” får så sjukt mycket skit tillbaka.

Och ändå inte.

Alla dessa vänner som har män som vägrar gå till en klädaffär och köpa kläder till de gemensamma barnen, som aldrig lagar mat, som köper städhjälp till henne i kärleksgåva FÖR HON ÄR JU SÅ TRÖTT (läs tråkig) JÄMT. Nämen tack så jävla mycket då. Nu orkar hon säkert kn*lla som förut igen! Och så blir jag trött på dessa vänner som valt att skaffa barn med dessa män.

Det är 2012.

Kom igen!

Känner ilska.

Och så landar IGGY i min e-postlåda.

Och då ler jag.

Det ÄR 2012.