“It started out as a feeling
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder
Til it was a battle cry!”
Omstart på bloggen.
Och det med den här sköna bönan i fokus.
Hon som skriver så förbannat grymma texter.
Ja, men eller hur.
Det var ju hundra år sedan sist.
Inte för att det är NÅGON som fortfarande läser.
Men ändå.
Om jag börjar känna det, hoppas det och tänka det, så kanske det snart är ett vrål;
NU. KÖR. VI!
Anette. Så bra. Men jag tror jag har legat av mig lite. Hur funkar det här nu igen?
Men det är klart att jag fortfarande läser. Om Astrid och så. Om och om igen. Trevligt att ha dig tillbaka! Pöss
okej.något hakade visst upp sig rejält där.för visst var jag exalterad. men kanske inte riktigt SÅ.:-)
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Anneli!Du och jag, Anneli!Tro jag det. 🙂
Jag läser och ser fram emot fortsättningen här! 🙂